“Jag vill bli läkare när jag blir stor…”
När Musin äter sin frukost på morgonen finns det inga cornflakes eller limpor på bordet. Nej, varje morgon bränner hans mamma lite buffeldynga och bakar pitabröd över elden. Pitabröden kallas Chappatis och man doppar dem i en stuvning gjord på potatis, linser och morötter.
Det finns inget bord för i Pakistan äter man på golvet. Hela familjen sitter runt en duk på golvet och äter med fingrarna. De använder bara högra handen för den vänstra används för att torka rumpan!
Musin är nio år och går i fyran. På väg till skolan går han genom risfält. På kanten av fälten ligger vattenbufflar och slöar i djupa dammar.
Musin ser verkligen snygg ut i sin blå skoluniform! Hans favoritämnen är naturvetenskap och engelska och Musin är en riktigt duktig elev. Det är nog för att han har en privatlärare i två timmar efter lunch varje dag.
Musins föräldrar hoppas att han en dag ska bli läkare och det är därför de betalar extrapengar för privatläraren. De hoppas att han ska få bra betyg när han går ut skolan och att han en dag ska få studera.
Musins föräldrar har inte mycket pengar. Hans pappa arbetar i en tegelfabrik. Tegelstenarna bränns i en väldig ugn och sedan används de för att bygga hus. Men han tjänar inte mycket.
Musins mamma syr fotbollar. Det tar henne ungefär tre timmar att sy ihop alla 32 lapparna. Hon tjänar 4 kronor för varje boll. Det är inte tillräckligt för att köpa ris i den lokala affären.
Men ibland gör Musins mamma rättvist handlade bollar till världsbutiker. Världsbutiker i länder som Sverige, Tyskland och Italien säljer fotbollar som är lite dyrare än i sportaffärer. Om du i en världsbutik köper en boll som Musins mamma har sytt, så tjänar hon nästan dubbelt så mycket. Med de här extrapengarna kan familjen betala för Musins privatlärare.
Musin är inte den enda i byns skola som får extralektioner från en privatlärare. De flesta kvinnor i byn syr fotbollar till världsbutiker så många barn kan få extralektioner efter skolan.
Musins favoritlek är tagen. Det leker han med de andra killarna och tjejerna i byn, springande genom de smala gatorna. Gatorna är så smala och vindlande att de är perfekta för att leka kurragömma. En lek som man måste vara skicklig för är “hjulrullings”-leken. Man puttar runt ett hjul eller ett däck med en pinne så länge man kan utan att det välter. Barn runt om i Europa brukade också leka den här leken.
Musin kommer inte att kunna leka med tjejerna länge till, för när tjejer i Pakistan blir 12 får de inte leka med några andra killar än sina bröder.
Men Musin bryr sig inte så mycket. Han är mer intresserad av att lära sig spela cricket så snart han kan. I cricket ska man slå en liten boll med ett stort träslagträ, det är Pakistans populäraste sport – som fotboll är här.
För tio år sedan skulle Musins dag ha sett helt annorlunda ut. Barnen i Musins by lekte inte ute eller gick i skolan. De var tvungna att sy fotbollar som sina föräldrar.
I skymningen går Musin hemåt. Han måste hjälpa sin mamma att handla till middagen. Hans familj bor i ett litet tegelhus med ett rum och en liten gård. Där finns inte så många möbler: fyra sängar, två stolar och en fläkt. Det är en mycket viktig sak att ha i Pakistan för det är oftast väldigt varmt.
Musin, hans föräldrar och hans fem syskon bor alla tillsammans i detta enda rum. Eftersom de inte har något bord gör Musin sin läxa sittande med benen i kors på sängen som han delar med sin lillebror Yousef. Men det gör inte Musin något.
Han är glad att han kan gå i skolan ganska länge och att han inte måste arbeta – som andra barn i Pakistan måste.
(Katharina Nickoleit)
Vad vill du bli när du blir stor?
